Sök
  • Kicki Pilenås

Valpar och sjuk


Jaha, då var det vår tur då, på pandemins sista timme, blev sjuk måndag men idag onsdag så är det en annan sorts sjukdom ? konstigt på något sätt, men någon sorts influensa har jag i alla fall, ont i kroppen, huvudet, förkyld och allmänt hängig. Det fina är att det kommer gå över så småningom, och då tar vi nya tag.


På måndag den 14/2 är Hexis och Bosses valpar 8 v, idag blev de registrerade på SKK och snart flyttar de hemifrån. Lilla Nona (W.9.After.8) blir kvar denna gången, och framtiden får utvisa om det blir min eller Henriks. I soffan de närmaste veckorna är hon i alla fall min <3 det är ju så mysigt, och jag säger verkligen till alla våra valpköpare att passa på att njuta av tiden, det går alldeles för fort.

Caxa och Tuffas säsong för drev är över för denna gången. Summeringen blir ok tycker jag. Det sköts för Tuffa tidigt, men återigen har vi inte skjutit för Caxa. Hon gör magiska drev, men tyvärr lyckas vi stå på fel ställe. Där det gick väl för Tuffa var på mycket viltrika marker, med många skyttar, på hemmaplan har vi inte heller för henne fått ner något vilt. Tuffa gör som sin mamma och söker ut helt ok på 100-150 meter, följer fint upp spåret, men jag upplever att hon inte väcker då, utan börjar skälla intensivt när hon är nära djuret. De rusar förstås och hon blir en bit efter, och vänder efter 20-30 minuter och spårar sig tillbaka vilket är bra, men jag skulle vilja att hon hänger i lite längre. Får se om hon blir lite mer rutinerad nästa säsong. Caxa å andra sidan ger sig då aldrig, och sista jaktdagen drev hon i 2,5 timme, det buktade så fint, och det var så tråkigt att vi inte kom åt. Jag är så glad över mina jaktkamrater som är med mig och lär mig så mycket. Äldre gentlemän som varit med ett tag <3 Per och Lasse


Mossa och Purdeys valpar = 8-kullen, har varit i sina nya hem ett tag nu, och allt verkar fungera ua. Alla verkar vara trygga, sociala och enkla små juveler. Det värmer alltid ett uppfödarhjärta att höra sådant, precis som det ska vara.

Avslutningsvis vill jag åter påminna om hur viktigt det är att vi trivs ihop med våra 4-benta vänner. Någon enstaka gång händer det att det inte blir så. Jag har själv gått igenom detta, så därför har jag lätt att förstå den känslan. Ibland är jag irriterad, och förtvivlad över något vad det gäller träningen av någon av mina hundar, men jag har alltid en känsla av lycka att just jag äger denna individ. Ser det mer som en utmaning att lösa "problemet" osv. Om denna känsla av lycka inte infinner sig när jag är på väg ut med dem, när jag tänker på dem, eller över huvud taget när jag ska umgås utan mer en känsla av irritation, då är det dags att fundera på omplacering. Personligen har jag inga problem med det, har sett så många gånger hundar som funnit sin rätta ägare, och ägare som funnit en ny hund som de älskat <3

Senaste inlägg

Visa alla

Mera Grattis