Det var nära att Tetra inte blev kvar hos oss, jag hade valt utav de andra tikarna som vekade mer normal. Inte hade fullt så lockig päls, och inte redan i valplådan verkade så speciell. Som tur var så sa en kollega till mig att hon hörde på min röst när jag talade om henne att det var kärlek, och på den vägen gick det. Man ser på bilden med flera ur kullen, hur hon redan då kunde fixera mig med blicken, och det var också något hon fortsatte med.
Hon växte upp med Caxa i samma ålder, och de båda blev förstås bästa kompisar. 10 månader gammal var hon när vi åkte till England första gången, och hon har sen dess gått i Guys skola, och vi har honom att tacka för de resultat vi nådde.
Vi har startat prov, gått kurser tävlat WT, A-prov tom ett internationellt ! och med fina resultat dessutom, otaliga jakter och förstås så har vi vandrat genom naturen i drygt 6 års tid.
Snällare hund gick inte att finna, och lika lugn och ffa trygg i alla situationer. Jag verkligen älskade denna tik, och är säker på att det var ömsesidigt.
2 fina kullar hann hon leverera, och fina valpköpare som alla verkar nöjda med hennes barn. Som tur är har jag iaf en kvar själv, och kanske kan jag få låna in någon för att föra hennes arv vidare.
För nu är det slut. Helt plötsligt igår började hon kräkas, och blev bara sämre och sämre. Åkte in till kliniken vid 22-tiden igår kväll, men vid 02,30 tog hon sitt sista andetag och livet rann ur henne. Jag satt med henne hela tiden, och den blicken kommer jag aldrig glömma! Hon såg rädd ut när hon tittade på mig, och det fanns inget jag kunde göra för att trösta. Idag är jag helt trasig, och det känns som jag går sönder helt och hållet, men jag vet att så småningom kommer jag vara evigt tacksam för de år som var, och allt hon gett.
Tetra du fatts mig !! <3
