Moormans T Juniper "Tikka" är själva stamtiken till kennel Willowridge. Hon var en fantastisk tik, och jag vill påstå att det fortsatt är den bästa hund jag haft. Hon gick raka vägen genom b-provs delen, förutom en försmädlig 2:a ekl som hon fick dagen efter 1:a pris ökl. Vi lyckades dessutom få ett 1:a pris ck på a-prov, men allt detta gjorde hon egentligen själv. Anita Norrblom sa en gång på ett prov, "en bra hund får det att se enkelt ut" och så var det verkligen.
Jag hade bestämt att avel/uppfödning inte var för mig,(hade en kull tidigare) men med denna tik kände jag att jag jag ville gå vidare, och OJ vilken tur, och så många fina barn och barnbarn hon fått!!
När jag väl bestämt mig för avel, så var valet lätt att använda Bollys "Nzo" Moormans Nightmare. Katarina sa att hon ingen labrador skulle ha, men om ngn använde Nzo skulle hon ta en, och så fick det bli. Efter mycket krångel med parningar osv, och att vi alla trodde där var tomt, så upptäcktes där EN liten valp, och ut kom "Sam" Willowridge One Worth Waiting For. Katarina var med när han föddes, kärlek uppstod direkt och sen har de följts åt i ur och skur.
1:a pris nkl var inget bekymmer, men sen blev han mer och mer lik sin mamma, samt även farsarvet har säkert betydelse där. En 1:a i ökl, men sen sa han att detta fixar jag själv, och han hade egentligen behövt lyssna lite på sin matte :) En otroligt stark hane, och en jäkel till jakthund! Har massor av fina minnen där han kommit med fåglar, med en urstark kraft, och en otrolig glädje. Vänlig och trygg är också ord som jag skulle vilja ha med i denna text. Om vi träffade på otrygga unga hanar, som behövde träffa en trygg äldre hane, så var Sam den naturliga hunden att plocka ut ur bilen. När han kom in hos veterinären viftade han alltid på svansen, och tyckte det var toppen, inga rädslor där inte. Jag älskar den sortens labradorer, och för mig är det så de ska vara.
Nu har då Sam vandrat vidare. En tumör på tungan satte stopp för hans fortsatta liv här på jorden. Lider med Katarina och vet hur saknaden känns, men så småningom kommer det gå över, och då kommer vi bara ha fina minnen från denna fina, duktiga och trevliga jakthund.
Kommentarer