Min mamma har varit inlagd på sjukhus några gånger under hösten pga hjärtsvikt. Hon har haft vätska i lungorna bl.a och haft det lite jobbigt. Sista gången var strax innan jul, och vi bestämde att det skulle nog vara lite för jobbigt för henne att komma till oss, så vi bestämde att vi skulle fira julen hos henne. Diskuterade corona fram och tillbaka, men bestämde oss för att fira tillsammans, men däremot skulle inte syster och svåger komma pga denna pandemi.
På julaftons fm ringde hemtjänsten och berättade att mamma var mkt dålig, och att vi nog behövde komma. Blev inte riktigt som vi tänkt den julaftonen. Efter det gick det upp och ned, ena dagen lite piggare åt och drack, iaf lite, medan andra dagar inte knappt kontaktbar. Jag ringde hem min syster och en läkare hade palliativt samtal med oss. Alla mediciner plockades bort, och vi började vaka dygnet runt.
Efter något som kändes som en evighet, med hopp och förtvivlan, sorg och en fruktansvärd ömkan för stackars mamma så fick hon somna in den 15 januari.
Mitt i detta gick korsbandet av på Hexi, på hennes 2-års dag den 29 januari. Hon var i skogen ngn meter från mig på kvällen i pannlampans sken, och plötsligt skrek hon några gånger och kom hoppande på 3 ben. Den 11 januari opererades hon, och vi tror alla det kommer bli bra igen, men det tar ju väldigt lång tid då :(
Små andra ting i det stora men ändock !! Vår bil blev påkörd när den var parkerad i Sunne, trasig backspegel ! Diskmaskinen gick sönder på nyårsafton !! svågern fick punktering på väg hit och fick sova i bilen ! Albin opererade ut visdomständer och hade förstås väldigt ont !! han körde också i diket och traktor fick tillkallas !!
Dagen efter mammas bortgång gick hela familjen och alla hundar på en fin promenad i det vackra vinterlandskapet, och alla hundar (utom Hexi då förstås) var med. Jag skryter ju så om att Tuffa liksom Caxa är lös på promenaderna, men då gick det åt skogen i ordets rätta bemärkelse.
Hon har fått upp rådjur förut, men spårar sig snabbt hem tillbaka, men denna gång blev hon borta !!! Kl var 12 när hon drog iväg skällande, för långt bort i djupa snön för att kunna få stopp på henne, men vi tänkte alla att hon är snart här igen. ICKE !
Hemma igen så väntade vi, men när det började mörkna vid 16 -tiden orkade vi inte vänta längre utan Henrik och jag satte på oss pannlampor, och försökte spåra. Fungerade ett tag, men till slut blev det för mörkt, och för många spår.
Anmälde till polisen, ringde våra vän som har koll på vargarna, och var helt förtvivlad. Vi började göra upp hur vi skulle lägga upp letandet när det ljusnade, och ringde in ngr ur jaktlaget för att kunna täcka av mer mark.
Kl 22 Alltså 10 !!!! timmar senare så gnäller det vid dörren och där står hon och viftar glatt i svansen, pigg och glad. Gudskelov !!
Ja det har inte varit någon vidare tid, men jag tänker att nu kan det bara bli bättre :)
Nu är det mycket snö och väldigt kallt, men Henrik har plogat bort en del så det går fint att träna några minuter. Har äntligen börjat med grunderna på Bolt, ser riktigt lovande ut måste jag säga, och han har börjat förstå lyckan i att hämta en tygpåse :D
Vi har släppt taxarna (med pejl) några ggr, och det har faktiskt skjutits 2 ggr för Caxa och en gång för Tuffa, men alla ggr har det varit bom!! så typiskt ! Caxa går från klarhet till klarhet och vi har bestämt att ta en kull till på henne i vår. Det ser vi fram emot förstås. Förväntar mig löp i slutet av februari på henne, och Pippi en månad senare. Spännande !!
Kommer ha stadgeträning för de som önskar ngr lördagar framöver. Kolla kurssidan.